Mål och visioner

Prioriterade verksamhetsmål 2018/2019, 2019/2020

  • Miljöer

Att särskilja en lekmiljö från en lärmiljö går inte eftersom det är barnen som styr om de leker, utforskar eller lär sig något och oftast pågår allt mer eller mindre på samma gång oavsett vilken lärmiljö vi erbjuder. Gränsen mellan lek, utforska och lärande är svårt att avgöra och inte vår uppgift att bedöma men vi bör observera och vara uppmärksam på hur det sker.

Vi skall erbjuda möjligheterna till lek, utforska och lärande och då barnen inte separerar områdena utan gör allting samtidigt eller om vartannat måste vi förhålla oss till det när vi iordningställer miljöerna och planerar verksamheten. En bra lärmiljö är ofta en bra lekmiljö och tvärt om. Det handlar till stor del om vad vi väljer att fokusera på. Vi behöver erbjuda barnen intelligenta situationer och sammanhang där något kan hända, där det finns något intressant att tänka kring, prova och få erfarenhet av tillsammans. Miljön handlar inte endast om den fysiska miljön i praktiken, det handlar om hur vi förhåller oss till miljö och material. Vi måste också förstå att vi är en del av den pedagogiska miljön och genom att tillföra material, frågor och lyssnande kan vi försätta barnen i intelligenta situationer. 

Miljön avslöjar värden som råder och hur vi ser på barnen och deras utveckling. Ställ er på knä och möt förskolan, börja i entrén och fortsätt sedan till rummen barnen möter under dagen.

Vad möts ni av?

Möts ni av något spännande, estetiskt, välkomnande, eller igångsättande?

Ger miljön barnet en känsla av att de är en viktig del av sammanhanget och är det en plats för dem?

Ljuset är en central plats i miljöplaneringen. Det fysikaliska fenomenet ljuset går att använda som en del av en utforskande miljö genom skuggor, reflektioner, genomskinlighet, nyanser av ljus bland annat. Fönstret är också en möjlighet för barnet och kontakt med yttervärlden. Här kan de se och följa vädret, årstidsförändringar, människor och djur.

Hur tar vi vara på ljuset i rummen?

Hur använder vi fönstren och det naturliga ljuset?

Hur kan vi använda ljuset för att förändra miljöerna och skapa olika stämningar? 

Att kunna se och förstå vilka intentioner som finns i miljön får oss ofta att känna trygghet eftersom vi förstår vilka möjligheter som finns där.

Estetiken har också stor betydelse för att se material och för att uppmärksamma likheter och skillnader. Ögat söker efter sammanhang och lockas av ofta av systematiken i till exempel presentation av ett material. Är materialet presenterat färg eller formsorterat? Bra är att alltid ha material framme på ett bord eller hyllor så att barnen ser vad som finns.

Är miljön tydlig och enkel att orientera sig i?

Kan man överblicka lokalen?

Möts man av en öppenhet där man ser olika möjligheter?

Genom rumslikhet och variation berikas rummet och skapar inramning, spänning och utmaning. Vi kan forma rum med hjälp av olika nivåer, ytor, underlag, belysning och inramning. Hyllor, bänkar och textilier kan avgränsa och rama in. Kontrasterande egenskaper i miljön förstärker varandra, ex stor-liten, hög-låg, ljust-mörkt, hård-mjuk och aktiverande-rogivande.

Hur är miljöerna utformade?

Finns det olika nivåer, ytor och inramningar?

Kan barnen skapa rum? Kan de forma, påverka och förändra miljöerna?

Barn är ofta uppmärksamma på detaljer. Det gör att alla deras sinnen involveras – känslan för form, yta, ljud, smak och lukt. Idag när barnen tar del av en stort bild och medieutbud och allting går väldigt fort. Det är då viktigt att möjligheter att få reflektera över detaljer, nyanser och förändring för att kunna fördjupa sig i något.

Hur tänker ni kring detaljer i miljöerna?

Erbjuds material som kan locka barnen till utforskning med alla sinnena?

Har ni tillsammans bestämt hur ni placerar och presenterar material?

Hur kan ni tillsammans med barnen öka uppmärksamheten kring olika detaljer? Kan det ha betydelse att ni sätter blomman som barnen hittat ute i en vas på ateljébordet ihop med färg, papper och fina penslar?

  • Leken
  • Barns påverkan och delaktighet

När förskolan skall erbjuda utbildning genom undervisning utgår vi ifrån leken. Vi bygger lärmiljöer och skapar arbetssätt som främjar leken. Det är i leken barn bearbetar erfarenheter och intryck från en ibland svårtydd verklighet som blir mer överskådlig och förståelig när den bearbetas i leken.

Vi måste också fundera över när det är läge att utveckla leken för att skapa ett lärande som vi enligt läroplanen ska möjliggöra.

Vuxna i förskolan har ansvaret för att barnen leker och att det finns tid för lek och saker att leka med. De barn som inte kommit igång med sin lek behöver ges tillfälle att lära sig det. Då är den vuxne den viktigaste lekkamraten.

Vi kan visa hur man kan göra när man leker och ger idéer till vad leken kan handla om. Det handlar om att ladda och förvandla föremål och platser och skapa lekberättelser ihop med barnen. Enligt den senaste hjärnforskningen om spegelneuroner (binder samman handlingar, känslor, sinnesintryck och språk i ett enda system i hjärnan. Det kan vara nyckeln till förmåga att känna empati med andra människor och grunden till att vi kan förutsäga andras handlingar) kan barnen bara lära sig detta av levande förebilder – vårdnadshavare, viktiga människor, äldre syskon förstås och lekkompisar. Dessutom har pedagogen ett ansvar att se till att varje barn kommer med i lekande sammanhang och får uppleva glädjen i lekandet och samtidigt utveckla sin lekkompetens.

Att leka är livsviktigt. De första lekarna brukar var a ”tittut” och ”pip i magen” lära barnet att man låtsas och att man kan skoja. Vi förmedlar lusten till lek, leklust ger livslust som också hänger samman med lusten till att lära och utforska.

I leken förmedlas också bland annat sociala regler, språket, framtidsminnet, turtagning, samförstånd och ömsesidighet.  

Vi måste också se till att det finns tid för barnen att ”bara” leka, vilket ofta upplevs som ett problem då planerade aktiviteter och rutiner stjäl mycket av tiden. Detta leder oftast till att barnen inte får leka färdigt utan blir avbrutna för att det är dags att äta, samling eller för att gå ut eller in. Vi måste lära oss att se när barnens lek tåls att avbrytas, skjutas upp eller omvandlas. För gör vi inte det riskerar vi att barnen inte orkar påbörja mer avancerade lekar, då de vet att de inte ”hinner” leka klart. Vi skall inte på något sätt underskatta barns lek till något som sker av sig självt. Det ligger otroligt mycket kraft och energi bakom.

Undervisnings begreppet måste förskole anpassas. Att processerna skall vara målstyrda innebär inte att det rör sig om förmedlingspedagogik, utan snarare om lärarens medvetna handlingar. Hen skall skapa förutsättningar för barns lärande, bland annat i form av lek och aktiviteter, och hen ska samspela och kommunicera med barn kring innehåll som de gjort gemensamt. Det fodrar lyhördhet och engagemang både för att kunna tolka barns signaler och för att kunna förstå själva lekandet. Det kan sägas vara direkt målstyrda processer hen deltar aktivt i lekandet – samspel och kommunikation – och indirekt målstyrda processer när hen medvetet planerar och organiserar verksamheten så att förutsättningar för lek skapas.

Pedagogens medvetna lekande är en professionell balansgång och konst. Om ett barn till exempel leker att cyklarna är bilar som de tankar vid tankstationen, kan pedagogen själv gå in i leken och föreslå att hen laddar sin bil med el och på det viset initiera ett samtal om miljöfrågor och introducera nya och relevanta begrepp i sammanhanget som både kan berika leken här och nu och leda till fördjupning kring ett blivande temamiljö och klimat efter lekandet. Pedagogen kan sen samtala med barnen med vad de har lekt. Då kan pedagogen också följa upp med utforskande frågor och information som kan berika lektemat, bygga en elstation, olika biltyper och drivmedel och komma in på miljöfrågor. Att följa barns lekande ger stoff till kommande samlingar och arbetsområden.

Kvalitet i lekandes egenvärde är en känsla av glädje, intresse, överraskning, kunskap och lärande.

I lekens egenvärde är att lekande barn upplever sig som kompetenta aktörer, barnet- i leken gör jag det jag inte kan. Barn utvecklas och lär sig i lek, vare sig de utforskar ett nytt material eller i en relation.

I lekens egenvärde är barnet självbestämmande, leken sker av fri vilja och på barnets initiativ

Barn som leker tillsammans ger en samhörighetsupplevelse. Barn skapar både enstaka och plötsliga uppkommande vi-gemenskaper och lekgemenskaper som varar över tid. Alla barn skall ges möjlighet att delta i lek. 

Barn syns och hörs när de leker. Vad tillåter vi, får barn höras och synas? på vilket sätt? Hur syns och hörs barns lek hos oss?

Vi måste diskutera våra roller och fundera över om vi leker på barnens villkor eller om vi omedvetet och osynligt styr leken i vår strävan och möjliggör ett lärande?

  • Demokrati

Förskolan vilar på demokratins grund och pedagogen behöver därför reflektera över sin demokratisyn.

Demokrati kan handla om olika demokratiska principer, till exempel turtagande, att respektera någon annans perspektiv, och att rösta demokratiskt och acceptera majoritetsbeslut.

I förskolan skapas normer om signaler för barnen vilket slags beteende som är önskvärt. Miljö, material och olika slags arrangemang signalerar vad som värderas och förväntas och frågan vad barnen lär sig i utvecklingsprocesser tillsammans.

 Lärande och utveckling sker i alla situationer och sammanhang. Barn gör rätt utifrån sina egna erfarenheter och utifrån vad de varit med om och har kännedom om.

Vi brukar tala om att det är viktigt att reflektera över sin pedagogiska grundsyn och då framför allt vad gäller barnsyn och kunskapssyn.

Men vi behöver även reflektera över vår demokratisyn. Arbete på demokratisk grund i en pedagogisk verksamhet kräver att kunna förankra demokrati i handling. I pedagogens uppdrag innebär det att reflektera över hur barnens agerande och inte minst pedagogens och barnens gemensamma samspelsprocesser ligger i linje med demokratiska principer. Det behövs en plan för vad demokrati faktiskt kan betyda i förskolan -en aktiv process där människors handlingar möts i enighet och oenighet. Demokrati handlar om att på olika sätt tillsammans ta ansvar för en gemenskap av olikheter.

En förskola där du och ditt barn står i centrum